De fyra, novell
Kapitel 1
Moa
Hon stryker försiktigt bort en slinga av hennes mörka hår och låter musiken fylla hennes öron. Hennes penna glider över pappret i små, vassa och silkeslena rörelser. Någonstans inom henne vet hon att det är någon här, att det är någon som iakttar henne. Vem? Det vet hon inte, men det tänker hon ta reda på.
Hennes hjärta slår lugnt och försiktigt, hon är inte rädd. Hon vet inte varför, men det känns som att hjärtat plötsligt fyllts av oförklarlig kärlek. Den personen som är här inne är inte farlig, tänker hon. Men det är något som skaver inuti henne, som ett litet gruskorn i skon som säger att hon har fel.
Hon reser sig sakta upp och stänger av musiken som strömmar från de kolsvarta hörlurarna. Hon ser sig omkring, lugnt, hennes ansikte är lugnt och slätt.
Det duggregnar. Små blöta droppar som slingrar och slår mjukt och vasst mot fönstret, får huset att fyllas av ett rutinmässigt vackert ljud.
Plötsligt blir hon medveten om att någon står bakom henne, väntar på henne. Hon är inte rädd, snarare tvärtom. Hon vänder sig om i en försiktig rörelse och möts av ett lugnt, flinande ansikte. Han är ganska lång, lång och bredaxlad med onaturligt vit mjölkhud. Han har mörkt hår, en lätt skäggstubb och de mörka ögonen kantas av mörka långa ögonfransar.
Hans gängliga steg ekar i rummet när hans skinnstövlar träffar det nystädade trägolvet.
Tyst blir det ett tag, när de två individerna betraktar varandra. Han går runt i rummet, ser och tar och betraktar olika föremål i rummet. Moa möter lugnt hans blick och säger lika lugnt; “vad vill du mig?”
Hans steg stannar vid bordet där hennes teckning ligger utbredd över bordet. Han ler, svagt och hemlighetsfullt och så tar det en liten stund av tänkande innan han svarar henne.
“Det vet jag inte än, Moa. Det vet jag inte än.”
Han tar upp Moas teckning, viker försiktigt ihop den och lägger den i sin ficka. Med ett enda svep har han försvunnit ut från rummet.
Moa drar efter andan och sjunker ihop på sängen. Vad fan händer med henne?
Hon stryker försiktigt bort en slinga av hennes mörka hår och låter musiken fylla hennes öron. Hennes penna glider över pappret i små, vassa och silkeslena rörelser. Någonstans inom henne vet hon att det är någon här, att det är någon som iakttar henne. Vem? Det vet hon inte, men det tänker hon ta reda på.
Hennes hjärta slår lugnt och försiktigt, hon är inte rädd. Hon vet inte varför, men det känns som att hjärtat plötsligt fyllts av oförklarlig kärlek. Den personen som är här inne är inte farlig, tänker hon. Men det är något som skaver inuti henne, som ett litet gruskorn i skon som säger att hon har fel.
Hon reser sig sakta upp och stänger av musiken som strömmar från de kolsvarta hörlurarna. Hon ser sig omkring, lugnt, hennes ansikte är lugnt och slätt.
Det duggregnar. Små blöta droppar som slingrar och slår mjukt och vasst mot fönstret, får huset att fyllas av ett rutinmässigt vackert ljud.
Plötsligt blir hon medveten om att någon står bakom henne, väntar på henne. Hon är inte rädd, snarare tvärtom. Hon vänder sig om i en försiktig rörelse och möts av ett lugnt, flinande ansikte. Han är ganska lång, lång och bredaxlad med onaturligt vit mjölkhud. Han har mörkt hår, en lätt skäggstubb och de mörka ögonen kantas av mörka långa ögonfransar.
Hans gängliga steg ekar i rummet när hans skinnstövlar träffar det nystädade trägolvet.
Tyst blir det ett tag, när de två individerna betraktar varandra. Han går runt i rummet, ser och tar och betraktar olika föremål i rummet. Moa möter lugnt hans blick och säger lika lugnt; “vad vill du mig?”
Hans steg stannar vid bordet där hennes teckning ligger utbredd över bordet. Han ler, svagt och hemlighetsfullt och så tar det en liten stund av tänkande innan han svarar henne.
“Det vet jag inte än, Moa. Det vet jag inte än.”
Han tar upp Moas teckning, viker försiktigt ihop den och lägger den i sin ficka. Med ett enda svep har han försvunnit ut från rummet.
Moa drar efter andan och sjunker ihop på sängen. Vad fan händer med henne?
-
Sådär! Det var första delen. Snart kommer andra deleen. Blir superglad om du kommenterar C:
Kommentarer
Sarish:
Jättefint! :) och din header är super fin! Du får hjälpa mig sen när vi ses för jag suger på att lägga inte headers!
Svar:
Cecilia L
sara:
Jaa det får vi göra! Men det ser ut som det går bättre för dig för du har i alla fall en bakgrund, jag har bara den som var från början eller vad man ska säga. Kramis <3
Svar:
Cecilia L
sara:
aa! Men har lagt upp nytt tema + header idag för tog lite tid till bloggen och lärde mig! =D så jag behövde inte googla! ;)
Svar:
Cecilia L
Trackback